Onsdag = klubbträning. 6 X 800m står det på programmet.. kan bli rätt tungt. Men det är sista löppasset den här veckan så jag tänkte köra järnet, i helgen åker jag nämligen till Tandådalen och för vinterns första skidpass! Blir perfekt, ska passa på att köra riktigt mycket nu innan jul så det får plats lite extra knäck =). Känns bra att skona lederna också INNAN skadorna dyker upp och ändå få bra träning.

Ska ner på stan en sväng under lunchen och hämta mina långfärdskridskor och en del annat, Hans ringde från butiken (www.mestute.se) igår och sa att alla grejor kommit! Så nu väntar jag bara på att isarna ska frysa...

Det första jag tänker på när jag hör ordet spa är vatten, det andra träningsmöjligheter. Tyvärr verkar det inte som andra delar min uppfattning, ty träningsutbuted på Sandvik Gård var rätt begränsat. Visst, de hade ett "gym", men för att få tillgång till detta rum var man visst tvungen att boka innan man kom så de kan fixa någon ansvarig som finns där. Trots våra övertalningsförsök med att vi tre kunde passa varandra och att två av oss var sjukgymnaster etc etc, så gjorde flickan i receptionen precis som hon skulle. Vänligt men bestämt. Nej.

Nåja. Ingen större skada skedd, vi simmade runt runt i den 15m långa bassängen en halvtimme innan vi placerade oss i bubblet =).

Tänkte då att jag skulle ut och springa på morgonen eftersom vi inte skulle börja jobban förren 8.30, och jag hade läst att det fanns ett 2km motionsspår. Upplyst? Nej. Men har jag ställt in mig på att springa har jag lite svårt att tänka om, så 6.00 sticker jag ändå iväg ut i bäckmörkret. Övergav dock tanken på motionsspåret i skogen utan höll mig stället till vägen in mot gården. Rätt häftigt att springa i sådant totalt mörker så man nätt och jämnt kan ursilja asfaltskanten. Kom efter ett tag ut på en lite större väg, där det fanns vita linjer dragna längs vägkanten som jag kunde följa. Perfekt. Tills mörkret efter ca 5 min lystes upp och förnimmade att en bil var på väg, och med vetskapen om mina bristande reflexer och den smala, slingriga vägen gjorde jag ett skutt a ´la Christian Olsson och hamnade i skogskanten under en gran. Där stannade jag tills bilen passerat, sedan skyndade jag mig ut på vägen för att ta mig tillbaka hemmåt bort från denna livsfarliga väg. Och så följde en rättså festlig kilometer, så fort jag såg att en bil var på väg hoppade jag in i skogen och kröp ihop under träden, sen fort ut på vägen och springa så långt jag hann tills nästa bil kom. En annan form av intervallträning. Avslutningsvis höll jag mig på den mindre, bilfria vägen som jag börjat på. Fram och tillbaka några vändor tills jag tyckte det räckte och magen bad om frukost.