Vill bara visa en bild från den tiden jag ägnade hela min fritid åt den fantastiska Voltige-sporten. Bilden är tagen på en tävling i Österrike, det är jag som sitter och brorsan som står upp. Tjejen högst upp heter Carro. På den tiden tränade vi 6 ggr/v, och även om jag inte sprang lika långt var jag betydligt starkare och smidigare än jag är nu...

Och så en rapport från gårdagens träning, 3 X 1500m. Det går framåt, börjar känna att jag i intervaller och kortare distanserna kan hålla mig mer stadigt på de för mig snabba tiderna, dvs km-fart på runt 4 min. Igår blev det följande tider: 6.13, 5.59, 6.05 Hade ingen draghjälp under första intervallen, och jäklar vilken skillnad det gör om jag har en rygg att hänga i. Annars liksom vågar jag inte springa så fort som jag egentligen skulle kunna.. man kan ju bli trött.

Råkade visst säga igår att jag skulle följa med till Kiel i februari och springa halvmara. Konstigt sånt där, först får man ett mail med förfrågan om man vill följa med. - För lång resa, måste ta ledigt, kostar pengar, kan lika gärna träna hemma.."RADERA".

Sen under gemytlig fikastund efter ett tufft träningspass kommer samma fråga igen. - Perfekt avbrott i vardagsträningen, formcheck, kul att resa, kul att springa någon annanstans, kul att tävla.. "visst, jag följer med, anmäl mig till halvmaran!"

Jag tänker precis som jag känner i den stund jag tänker. Sån är jag.