Senast igår satt jag och gjorde lite träningsplanering och var så himla sugen att köra hårt, men nu är jag seg, seg, seg. Precis avslutat arbetsdagen som ägnats åt statistik (Pappa, jag har gjort en del bra grejer i excel =) och nu tänkte jag slinka ner på stan en sväng och köpa almanacka (det är nytt år, för de som missat det) innan det är dags för träningen. Det är en sån där dag när jag inte ska fundera så mycket, utan bara gå hem, byta om och jogga iväg.

Jaha, så var det dags. För några dagar sedan kändes det som det var så himla långt kvar tills jag skulle börja jobba igen, och så plötsligt ringer väckarklockan och det är dags. Tre dar till på gamla jobbet, sen är det nya uppgifter som väntar. Vissa ljusa stunder ser jag fram mot det, men i sanningens namn är det mest gruvsamt just nu.. särskilt när jag vart hemma några dagar, det känns lite tungt att börja med pendlandet igen.

Det är iaf träning ikväll, 8 X 600m, så det ger lite extra mening åt att åka till E-tuna.