Haha, vad dålig jag är. Så lättsmickrad...

Loggade in för att skriva tack och adjö, jag lägger ner det här nu. Men så har Kjell, vår ordförande och tillika fotogenic (ingen har ett minspel som Kjell under loppen), skrivit i en kommentar att jag måste fortsätta. Antar att han vill ha koll på klubbens adepter, så jag inte fuskar med träningen ;-)

Så vad gör man, bara att fortsätta med bloggandet!

Idag tog jag orienteringskartan över Vilsta och drog iväg ut på småstigar direkt från jobbet. Lite stelt var det i marathon-benen till en början, men så snart man lämnade de stora stigarna för lite mer off-road piggnade dom till. Jag har sagt det förr och jag kommer säga det igen. Jag känner något särkilt för kartor. Stoppa en framför näsan på mig och jag blir helt lycklig. Hittade en del roliga pyttesmå stigar idag, och sakta men säkert börjar jag förstå hur alla spårsystem, leder och basvägar hänger ihop i Vilsta. Så om någon från min Friskis-grupp är här och kikar ibland, bered er på en del nya slingor i mer eller mindre obanad terräng!

Det här är en sån där kravlös återhämtningsvecka, både fysiskt och psykiskt. Har inga speciella mål när jag ger mig iväg och springer, bestämmer mig allt eftersom vad jag ska hitta på beroende på hur fräsch jag känner mig. Nästa vecka börjar allvaret igen =) Jag är peppad på hård träning!

Nu är ju liksom målet med den här bloggen uppnått.. att skriva om träningen fram till maran. Funderar över om jag ska lägga ner eller fortsätta. Utmaningar finns det ju gott om, inte minst den väntande släktkampen på Lidingöloppet! Eller varför inte klassikern som väntar? Fast skriva om ett Lidingölopp på MittMaraton... nja, det blir ju inte helt rätt.

Jag ska sova på saken. Och sovdags är det, dagen har vart smäckad med aktivitet (för ovanlighetens skul...) Har kärat ner mig ordentligt i min MTB, irrade runt drygt en timme efter jobbet på småstigar i Vilsta och bara njöt. Sen for jag hem och hämtade golfklubban som jag lånat och så iväg och slog en hink bollar. Och ja, det går lite bättre nu! Fick lite tips under en prova på-kväll i Torshälla, och även om antalet missade bollar fortfarande är stort så finns det nu ett litet hopp någonstans. Sen hade jag massage, det är rätt skönt att stå och knåda en halvtimme.. efter det skulle jag och Lotta ut på en liten kvällstur på inlines, mötte upp en annan vän på vägen och den lilla turen slutade drygt 1,5h senare.

Så fullt ös var det idag, ska dricka en liter vatten och försöka varva ner nu så jag kommer i säng!

I morgon blir det jogging =) Längtar...

Jaha. Då var det avklarat. Missade uppsatt mål med 25 minuter.. Besvikelse? Missnöje? Frustration? Nej för fasen, glädjen över att ändå passera mållinjen och äntligen få sluta springa kommer att sitta i minst en vecka till ;-) 

Kan ha vart det jobbigaste jag gjort under mina 24 år på jorden. Sammanfattning:

Starten- som vanligt ska jag klanta till mig bland startgrupperna, precis efter startskottet men innan startlinjen passerats fick jag för mig att skorna satt för löst, så jag började knyta om dem och när den lilla proceduren var avklarad så hade jag halkat bak en startgrupp...

km 1-3 - Till följd av proceduren ovan blev det ännu trängre än vanligt i starten, och de första 3 km gick åt för att undvika att trampa på någon och att själv bli trampad på.

km 4-10 - Underbara kilometrar längs strandgatan, gamla stan, söder mälarstrand. Det gick enkelt och jag njöt.

km 11-22 - Tungt. Benen blev tyngre och tyngre. Oroväckande tidigt i loppet. Magen bråkade, den gjorde ont och ville inte lämna mig i fred. Slutade dricka sportdrycken, avstod de annars så efterlängtade bananerna, höll mig blott till vatten...

km 23- började fundera över hur sjutton jag skulle ta mig i mål överhuvudtaget?

km 24 - En Baja-Maja underlättade min resa mot målet, tyvärr ej mer än tillfälligt.

km 25-30 - Fanns det möjlighet att fuska? Ta en genväg, en taxi, vad som helst.. 

(km 27 - baja-maja...) 

km 30 - OK, nedräkningen börjar...

km 31-35 - Tänk inte, känn inte, sätt bara ena foten framför den andra. Gärna med något som liknar ett frånskjut emellan. Det är jävligt simpelt,alla över typ 2 år klarar det.

(km 35 - baja maja) 

km 36-41 - Någonstans insåg jag att jag trots allt skulle klara det. Blotta tanken på stadion bar mig framåt. Jag springer, alltså lever jag...

km 41 - tro det eller ej, men det blev en baja-maja här också!

km 41- mål - Obeskrivlig känsla. Trots ett för länge sedan uppgivet mål hade jag ändå vunnit över min stackars sargade kropp. Jag tog mig över mållinjen med 5 minuter tillgodo mot förra årets tid och tillika mitt gamla personliga rekord. Och jag hade sprungit alla 42 kilometrar.  

Resten av kvällen är inte mycket att orda om, hann umgås lite med vänner innan jag somnade och så var den dagen slut!

Nöjd och glad med nya mål i sikte =)