Japp, 27 nya färska kilometer att lägga till i träningsdagboken. Känslan var god och farten kändes ok, lik förbannat var J före vid vätskekontrollen... (vi springer lite olika spår, jag föredrar småstig och stenar medan J hatar allt som ökar risken för fotstukningar..) Visst blir man lite orolig inför Lidingö, det hårdnar uppenbarligen i kampen om innebördes placeringar... men ändå, det är himla gott att känna att man orkar springa såpass lång och ändå ha dans i benen till kvällen!

Jag har stulit den här videon från den eminenta bloggen Tramps lika us, som för övrigt är värd ett besök.

Se och njut

Sällskap hem från ett joggingpass med F&S. En sommar har gått, mycket som har upplevts och ska berättas om, nya erfarenheter att ta del av. Förändringar, planer inför hösten, förhoppningar om utveckling på flera plan. Flera avfarter som skulle göra hemvägen kortare passeras, man väljer hela tiden den som är lite längre för ännu finns ämnen kvar att delas.

Några dagar senare, en joggingtur med en vän planerad sedan länge som äntligen blir av. Första kilometrarna är samtalet lite trevande, inkännande. De vanliga frågorna ska frågas, en uppdatering av varandras livssituationer. Hur är det på jobbet, hur går det med träningen etc. Inte ointressant, inte alls, men rätt ofarligt. I takt med att steg läggs på steg och pulsen hitter en trevlig rytm fördjupas samtalet. Närmar sig djupare rum i hjärnan, små förråd där man stoppat undan små drömmar. Tillsvidare. Tills när? De börjar samla damm, risken finns att de tillslut inte syns under smutsen. Önskan om en utveckling på arbetet, områden man brinner lite extra för, projekt man känner att man vill dra igång men inte riktigt vågar tro på att man kan. Bristande självkänsla och rädsla för otillräcklighet. Farten dras ned, närmar oss hemmet men är ännu inte färdiga i diskussionen. Blir stående utanför portet trots regnet, känslor blottas och konkreta lösningar läggs fram. Varför vänta, vad väntas på? Gör något nu eller bli bitter sen. Börja i det lilla, prata med folk, lär och ta del av andras erfarenheter, utveckla en plan. Ta reda på vad du vill och låt andra få veta det. Se till att själv styr ditt liv. De som halkar åt rätt håll på ett bananskal är undantagsfall, de flesta ramlar bara och slår sig. Kräv återkoppling på dina handlingar, på ditt arbete. Jobba bakom stängda dörrar och du blir tillslut rädd för kritiken. Nej, öppna dörren och låt flera ögon se på problemen. Var för allt i världen ödmjuk, dela med och ta del av. (Här passar det med en länk till följande dikt av Sören Kirkegaard).

En kopp te i all ära, men vill man ha en genväg till djupet så snöra hellre på dig skorna. Låt pulsen slå i takt, dela svetten och känn andetagen nå botten av lungorna.

En joggingtur leder ibland till mer än ytterliggare en rad i träningsdagboken