Första dagen utan voltaren, börjat lite smått med tåhävningar... kändes bra till en början, tänkte att det här är ju hur lugnt som helst. Men bara ett litet, litet ynka sånt där skid-stakningshopp som jag visade en patient i bassängen (jag på land) och så genast dalar hoppet. Brant utför. Den tål inte mkt den jäkla hälsenan. Jag har ont, är ledsen och arg. Visst, bara en tävling, ett jobbigt jäkla fånigt lopp runt snobbön, vad är det? Barn svälter i Afrika och glaciären smälter. Men vad fan... det är ju mitt lopp, målet för all jäkla träning hela året... gör ingenting för tillfället, knappt jag orkar pallra mig till gymmet, inte sugen på träning i nån form överhuvudtaget. 

Snart kommer J, vi ska ut och paddla i helgen. Sova i tält och grilla korv. Vad är väl ett Lidingölopp? Hoppas det blir skitdåligt väder nästa helg.