Jag har en inre kamp mot SL och SJ. Den utspelar sig alltså i mitt inre, och den är fylld av bitterhet. Inte så sunt kanske, jag vet. Det värsta är när jag rusar livet ur mig uppför trappan för att hinna över till andra perrongen i samma sekund som Eskilstuna-tåget bromsar in, och någonstans i luften över de nedersta trappstegen (ja, jag flyger ner för trappen) kommer trafikrapporten (har alltid radion i lurarna) och den där satans käcka rösten meddelar att kollektivtrafiken rullar på som den ska utan förseningar. Då laddar mina inre krigare alla bågar de har och avfyrar på gemensam signal.

För tillfället pågår någon slags undersökning, där mindre kompetenta personer går runt på tågen och delar ut enkäter där man får kryssa i frågor om vad man anser om SL, SJ och Banverket. Jag tar alla tillfällen jag får att kryssa i dessa lappar, och för att få extra utlopp för mitt missnöje klottrar jag dessutom dit en massa bittra kommentarer. Ibland har jag en hel lunta att lämna, och jag riktigt myser när jag överräcker samlingen. Ja, jag fattar att de bara tar statistik från kryssfrågorna. Nej, ingen kommer att bry sig så mycket om mina bittra kommentarer. Jodå, jag förstår att det inte SL´s högst uppsatta män som kommer att sortera in svaren, varför de aldrig ens kommer att se mina åsikter. Men, jag får iallafall lufta mina små krigare, de får i allafall sikta sina pilar mot en papperslapp, och jag känner mig lite mer tillfredsställd.

Idag hade jag tänkt jag skulle prova springa med Linnéa-löparna som tränar på Söder torsdagar och tisdagar, men det satte såklart SJ stopp för. 17 min försening som blev till 20, som blev till 23, som blev till.... nej jag vet faktiskt inte vad det slutade på, för ombytt och klar som jag var hade jag joggat bort till Munkellarenan och troligtvis redan avverkat min första tusing innan de första resenärena satt sin fot på tåget mot Sthlm. Det blev tillslut 6 tusingar med 1 min vila mellan (ok, 2 minuter mellan nr 4 och 5 och en kort toalettrast mellan nr 5 och 6) Tiden varierade mellan 4:08 och 4:20, lite för ojämnt men kändes ändå som ett bra pass.

Bjussar på lite bilder från Lidingöloppet här: 

 

hugo

21 november 2008 11:24

Bra skrivet!

/Hugo

http://hugo.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kände för lite förnyelse, så välkomna till till min nya blogg!...

Förutom det rent konkreta med dalande form och förlorade träningspass så finns det ytterliggare en baksida med att gå runt och vara skadad en längre tid. Man tappar en del av sin identitet, det där "löpar-jaget". När kollegorna i fikarummet pratar om...

Har precis packat ryggsäcken, i morgon bär det av på Sörmlandsleden igen =) Förhoppningsvis mer löpning än förra gången. Startar i Östertälje, 12km till Brotorp, ytterliggare 7 till Lida och sen vidare mot Paradiset. Övernattning i vindskydd innan ja...

Det finns fördelar med att vara skadad. Man har mer tid att göra sånt man annars prioriterar bort, hinner också träna sånt man annars försakar. Man får längta efter att springa.... Och man får tid att känna efter.   Fast den här skadeperioden har ja...

Sprang i morse. Lite vilse dessutom så det blev nästan en timme. Hade inte direkt ont medan jag sprang, men mer ont efter... nu har jag en röd snygg elastisk tejpremsa som allierade elastotejpare menar ska kunna hjälpa. Jag är skeptisk. ...