Kändes lite trist idag när jag joggade iväg på en rundan runt Kungens Kurva, ska jag inte springa Maran i slutet på maj så är det liksom inte lika bråttom att komma upp i långa distanser under långpassen. Pressen har minskat och det är lite tråkigt. Ok, jag förespråkar löpningen som passion och upplevelse framför tävling, absolut, men.... den där extra sporren man får av att ha ett mål och en utmaning framför sig ger näring åt passionen. Det är inte kul alla gånger, långt ifrån. Det är ofta man skulle vilja krypa upp i soffan med en chokladask istället för att snöra på sig dojjorna och tvinga sig ut i mörkret för att avverka ett intervallpass med mjölksyra till öronen. Men de rundorna behövs också, de vidrigaste passen skänker njutning åt de enklare. Det är lite det som är tjusningen med löpning. Himmel och helvete i samma skor. Och för att det ska kännas motiverat att köra de där tunga passen behövs moroten, målet, utmaningen.

Så, storebror, får vi bo hos er i slutet av april? Det går nämligen ett marathonlopp i Skövde då.... 

Tanken var en revansch, det har ju minst sagt gått rejält kasst med mina båda starter i Sthlm Marathon (-07 = 4.30 och -08 = 4.25) Tänkte att nästa år, då ska jag visa vad jag går för... gick in på hemsidan, skulle precis till att anmäla mig, men så känner jag: 735 jäkla spänn! Det är för mkt. Det är för mkt för att springa loppet, men ffa är det för mycket för min plånbok just nu. Så jag skiter i det helt enkelt. Väljer ett annat lopp istället... eller så tar jag tältet på ryggen och joggar ut på Sörmlandsleden. Tar någon dag semester, startar i Eskilstuna och avslutar i Huddinge, det vore något! Inga klockor, ingen trängsel, inget pastaparty, ingen publik, ingen startavgift. Bara jag, en bra bok, och mitt fina lilla tält. 

För den riktiga utmaningen, det stora målet -09, är ändå Vertex Fjällmara i augusti. Då ska jag vara i toppform!