Fredag eftermiddag. Ombytt, på väg upp längs backarna i Vilsta. Det är långpass på gång, om 3h (trodde jag då) kommer J med tåget från Sthlm för gemensam frotsatt färd mot Skövde där storebror och svägerska väntar.

Det är mörkt, det ligger snöblandat regn i luften och snön hänger tungt på träden. Plötsligt, slash, en av snökockorna tappar greppet om sin grankvist och landar rakt i nacken på mig. Först blir jag förbannad, kort stubin som jag har, men sen kommer en flashback över mig. 15 år tidigare, lyktornas sken är utbytt mot skoterns röda baklyktor som reflekteras i snön. En liten tjej sitter bakvänd på skotern och håller krampaktigt fast i den gran som ska pryda hemmet denna jul. Pappa kör vant skotern fram längs den slingrande stigen, men kan inte undvika att köra in i de snötyngda kvistarna som hänger ner över stigen. Snön rasar ner innanför kragen på flickan, som inte kan släppa greppet om granen för att sopa bort snön. Flickan blir arg som ett bi, arg på pappa som inte såg upp, arg på granen som hon inte kan släppa och arg på snön som börjat smälta innanför tröjan. Men det går över. Den nu smälta snön värms upp av kroppsvärmen och flickan önskar åter att färden vore längre. Mer tid i mörkret, på skotern, i skogen tillsammans med pappa och storebröder.

Tillbaka till verkigheten. Samma flicka, åter i skogen i mörkret med snö innanför kragen. Ensam, med mina tankar, blir jag lite nostalgisk. I år pappa får du hämta den finaste granen själv. För flickan blev stor så fort och måste jobba dan före dopperdan det här året... fast ett tips är att det i juletid brukar finnas en naken man med tomteluva i skogen som säkert kan hjälpa dig ;-)

Tänkte fråga om det finns ngn i E-tuna som vill köra ett långpass idag vid kl 17... fast vid närmare eftertanke... jag har nog egentligen sett fram mot att springa själv. Låtsas ibland vara en social människa, men är nog egentligen mer en enstöring. Fast en ganska social enstöring ;-)