Livet rusar. Dagar avverkas, veckor passeras, månader går. Den där dagen långt fram då vi skulle göra något särskilt är plötsligt här. Men livet rusar inte som ett expresståg, snarare som ett skepp på stomigt hav. Vissa dagar är allt toppen, man är stark, man har flyt, man älskar sitt jobb, vänner hör av sig, livet leker. Andra dagar vill man bara dra täcket över huvudet och somna om. Trött. Prestationsångest över en ovanligt jobbig arbetsdag. Man tar felaktiga beslut, man är grinig, känner sig ensam och oförstådd. Uppgifter som hotar att kväva en, varför lovade jag att gå på det där mötet?

Där finns löpningen för mig.

När jag är ledsan tar jag en springtur

-Det gör mig glad

När jag är trött tar jag en springtur

-Det gör mig pigg

När jag är arg tar jag en springtur

-Det gör mig snäll

När jag misslyckats tar jag en springtur

-Det ger mig självförtroende

När jag är rastlös tar jag en springtur

-Det gör mig harmonisk

När jag får prestationsångest tar jag en springtur

-Det ger mig perspektiv

När jag behöver tänka tar jag en springtur

-Det ger mig tid för mig själv

När det är som mest att göra tar jag en extra springtur

-Det gör mig lugn

Men glöm inte att havets vågor hör livet till. Upp och ner, fram och tillbaka. Man får må dåligt ibland. Det är inte farligt. Det är bara att hålla sig masten och surfa ut de värsta vågtopparna.