Det går lite segt med träningen... eller nej, det går riktigt bra, men det känns lite segt de senaste dagarna. Sitter nu och försöker ladda inför ett gympass på friskis innan jag åker hem till sthlm, men det känns ungefär som ett enormt berg att bestiga. Samma sak igår, skulle på träning med Linnéa men kände mest för en stor påse smågodis och en filt i soffan. Nu var tåget försenat igår så det blev ändå ingen träning med klubben, men det planerade tröskelpasset ersattes med drygt 7 km löpning med ryggsäck i hyggligt tempo så det känns ok ändå.

Det sitter i skallen. Jag har negativa tankar, tänker att jag vill ha träningen avklarad, vill bara ha den sköna känslan efteråt och åka hem till fredagkvällen. Nej, nu tänker jag om. Arbetsveckan är över, sitter ensam kvar och har inget tid att passa. Lugnet är totalt. Har förmånen att kunna gå och träna när jag vill, som jag älskar! Känna hur musklerna tröttas, mjölksyra, svett.. känna mig stark och snygg för en stund.

Skulle kunna ta första tåget hem, men jag väljer att köra ett hårt gympass för att jag unnar mig själv det.

Trevlig helg mina vänner

Det blir inte mycket skrivet här nu. Men så får det vara. Skriver gör jag då skrivandet lockar, men en lägesrapport kan jag alltid knappa ner ändå!

Långpasset i går var det första för säsongen som kändes bra! Drygt 23 km och jag orkade ha iaf lite tryck i stegen nästan hela vägen, vilket också känns idag i form av träningsvärk i hela benen.. men det är bara välkommet så länge jag lyckas köra bra pass. Idag ledde jag joggingen med F&S, ett pass med lite olika fartlekar som avslutades med 5 vändor uppför halva slalombacken tillsammans med Anders, min BAMM-parter och goda vän. I morgon blir det korta intervaller med Linnéa, och därefter vila! 

För övrigt hatar jag fortfarande SL som ständigt ger mig långa, dryga, kalla, dyra, trötta timmar i Flemingsberg i väntan på nästa tåg till Eskilstuna. Detta gör att jag några dagar i veckan måste jobba längre för att få ihop mina 40h, och en ytterliggare timme kan läggas på mina vanliga 12-timmarsdagar. Ok, lite självömkans bitterkärringvarning på mig nu, men det skiter jag i. Jag tycker faktiskt det är lite synd om mig. 

Idag var vi på tapetjakt, och redan i första fösöket hittade vi vad vi sökte. Börjes färg på Söder, där fanns vår prickiga köksförändring.

Sitter och försöker komma på en inledning till detta inlägg... kreativitet-torka, så jag skriver bara.

Jag sitter och mår gott. För en vecka sedan satt jag och mådde mindre gott. Jag vet inte hur det är för andra, men för mig är det så tydligt hur humöret skiftar i perioder, till synes utan särskild anledning. Jag vet att när livet går i moll så är det bara att vänta ut mörkret. Snart ser allt ljusare ut, motgångar känns obetydliga och möjligheterna oändliga.

Igår blev det ett intervallpass på löpbandet på F&S. jag trotsar ständigt dessa "Uppvärmning max 10-minuter" -lapparna och kör samvetslöst färdigt det jag planerat och låtsas inte se alla menande blickar. Jag är en ganska egoistiskt person. Det är en av mina dåliga sidor. Jag är omtänksam och snäll, men egoistisk. Det får vara okej så. Nåväl, jag hade alltså bestämt mig för 7 x 1000 m i 4.20-tempo med 1 minuts och 10 sekunders vila mellan varje, och så fick det bli. Ett bra pass, klarade alla intervallerna i detta tempo men hade inte fixat en till, så jag antar att det var ett bra upplägg...?

Och i morgon är det äntligen dags för långpass igen! Skidåkning, sjukdom och kurser är min bortföklaring till att det nu var 3 eckor sedan sist. Ska bli intressant att se vad kroppen säger.

Vi hade övning idag för att träna oss att hålla rätt tempo när vi leder våra joggingpass med F&S. Så när vi tog oss fram i makligt 7-minuterstempo tänkte jag: "Ja, ungefär såhär känns det när jag springer mina långpass nuförtiden".

Suck.