Funderar på hur jag ska göra... fortsätta skriva eller lägga ner? Det är ju nu det roliga börjar, tävlingsdebut med premiärmilen på söndag och sen bara rullar det på med tävlingar och läger. Tänk om jag skulle persa i helgen? Då vill jag ju såklart skriva om det. Skulle jag däremot göra en jumbotid så lär orden lysa med sin frånvaro... Tänk att jag har så dålig koll på min form, kan bli allt från rekord till en riktigt dålig tid. Varför känns det alltid så, fast man springer flera gånger i veckan så liksom saknas de där snabbdistanspassen på runt en mil, som annars ger en ganska bra koll på löpstatus.

Nu blev det visst en generalisering här.. jag inser ju att det är JAG och inte löpare i allmännhet som saknar de där snabbpassen. Och jag förstår ju att det är för att jag undviker dem. För de är så satans jobbiga. Svårare än så är det inte. Fan. Vilken dålig disciplin.

Varför räcker inte dagarna till? Jag springer mindre och mindre i skogen som jag tycker allra bäst om. Efter kvalitétspassen, F&S-passen och hemfrånjobbetpassen blir det inte så många pass kvar till skogen. Långpasset förvisso, men där har jag ju en förkärlek för att springa från punkt A till punkt B vilket oftast innebär in till stan och så tåget hem, eller tvärtom.

Idag blir det ett distanspass med Linnéa i allafall. Runt 5-tempo ger en indikation på formläget.

Pannkaksdag 1 klar. Gott.

Kan man äta bara pannkakor i två veckor?

När träningen fortlöper som planerat, vad skönt det är med vilodagar då! En hel kväll utan planer, det är ju hur lyxigt som helst. Istället för att stressa av i det förhatliga Flemingsberg åkte jag vidare in till storstan, strosade runt och kollade på folk ett tag och landade slutligen på ett café med en kopp te. Så som man tänker att man borde göra men aldrig gör.

Tjejerna vid bordet bredvid diskuterar big issues- huruvida den ena bör bryta kontakten med pojken som ständigt sårar henne genom att prata om sitt ex. På intet vis acceptabelt tycker kompisen, bara att göra upp en gång för all, att nu får det vara slut! Killen ska väck, helst dumpas från Västerbron med en sten i en kedja runt foten. Åtminstonde bör hon omedelbart sluta svara då han ringer. Men det går inte, hon kan inte såra honom så. Han skulle bli helt knäckt. Hon tycker ju ändå om honom.

Ja ni, det är inte lätt. Livets små och stora frågor.

Själv funderar jag på om det kommer snöa på fredag eller om vi ska våga ta vägen över Flatruet.. Jag funderar på om jag ska anstränga mig och göra en ambitiös hemtenta eller bara se till så jag klarar mig. Jag antar att den blir ambitiöst gjort. Annat vore olikt mig. Och vad ska jag annars göra alla dessa timmar mellan Stockholm och Eskilstuna? Jag funderar på om det någon gång kommer att bli stor efterfrågan på sjukgymnaster i Stockholm? Fantiserar om vad jag ska hitta på med den förmögenhet jag nu lägger pendelkort. En ny löpkollektion ligger högt på önskelistan. Och några underställ och en hel hög med underkläder och strumpor så man slipper tvätta stup i kvarten. Jag funderar på vad jag ska äta till middag. Ibland funderar jag på hur det vore att ha barn. Inte för att det är aktuellt än, men helt plötsligt börjar flera omkring mig växa på bredden och yngla av sig lite nu och då. Jag funderar på vilka vägar som går att springa med baby-jogger. Jag funderar på hur det ska gå den 25 april på Skövde Marathon. Ska jag äntligen klara att hålla ihop hela loppet och gå under 4h?

Det är några av mina små funderingar.

Sitter inne och hör fåglarna kvittra utanför. Hörde dem igår också, genom musiken i hörlurarna när jag sprang genom skogen. Våren närmar sig. Jag njuter nästan mest den tid som ligger precis innan något härligt, då man anar vad som är i antågande, man får längta och har hela härligheten framför sig. Liksom nu, veckorna innan knopparna brister. Liksom sista halvtimmen på jobbet en fredageftermiddag, innan man stämplar ut och cyklar mot helgen.

Jag har en oförmåga att leva i nuet, det vet jag. Beror det på det? Ligger alltid ett steg före. Njuter inte odelat av situtionen utan funderar istället över vad som ska komma sen. Det är dumt. Men jag jobbar på det.

Jag känner egentligen inte för att skriva något, men gör det ändå bara för att det var så länge sedan. Samtidigt som jag sagt att jag bara skriver när jag känner för det. Och så gör jag precis tvärtemot. Skriver för att jag ser att det fortfarande är fler besökare här än jag kan fatta, för att jag av någon anledning vill göra mina gäster nöjda. Ofta är det vad det handlar om i livet. Man presterar för att någon annan ska se det, för någon annans skull. Vad spelar det för roll att man hade alla rätt på tentan om man inte får berätta det för någon? För att lära sig? Nej du, för att någon annan ska tycka att jag varit duktig. Varför ta fler patienter än jag behöver varje vecka? För patienternas skull, för att minska på väntetiden? Nähädu, för att chefen ska tycka jag presterar väl.

Jag beundrar dem som gör saker för sin egen skull och skiter i vad folk tycker. De som inser att man inte behöver vara omtyckt av alla för att ha goda vänner. De som vågar ställa dumma frågor för att de undrar över svaret. De som vågar lyssna på sig själv.

När jag springer är jag nöjd med mig själv, och då bryr jag mig inte så mycket om att andra ska vara nöjd med mig. Därför trivs jag inte när omgivningen börjar ha förväntningar på mina löpprestationer. Då drar jag mig tillbaka till skogen, ensam, utan klocka, utan krav, men med öppna sinnen. Tills jag längtar tillbaka. För visst finns det också en tävlingsmänniska i mig som älskar kraven på prestation!

Vem sa att livet inte är komplext?

These are the rules:

Go into the My Pictures folder or your own personal image folder. Go to the sixth folder, and then select the sixth picture. Show the picture on the blog and write something about it. Invite then six new to join the challenge. Link to them and let them know that they are challenged.

Bilden är från julmiddag här i Stuvsta förra året, vår vän Jonas med gitarren!

Jag kommer nog dock bryta kedjan och låter bli att skicka utmaningen vidare...har helt enkelt ingen lust. 

Jag har blivid utmnad av Sofia...

4 AV MINA FAVORIT TV-PROGRAM, Nip/Tuck, Sport (skidor, skidskytte, friidrott), Work Out, Boston Tea Party

4 SAKER JAG GJORDE I GÅR, Jobbade, sprang, skrattade, somnade till talboken

4 SAKER JAG LÄNGTAR TILL Vertex , BAMM, Påsk hos brorsan och sommarsemester

4 FAVORIT RESTAURANGER 66 kvadrat (Sushi i Stuvsta), Beirut Seller i Eskilstuna, Köttskola i E-tuna, all form av pizza...

4 SAKER PÅ MIN ÖNSKELISTA  Ullunderställ, en hurts till skrivbordet, lite sommarklänningar och trailskor (inte i kombination)

4 BLOGGAR JAG UTMANAR

Bror, Hugo, Åsa och... det får räcka så