Lite ändrade planer för helgen, C är sjuk så det blev ingen tripp till landet. Istället pratade jag lite med Hanna igår, hon skulle till sthlm idag och träffa en gammal kollega och försynt som jag är bjöd jag in mig själv på deras date =) Så vad vore då naturligare än att springa hem från stan? Jag var så inställd på att få springa från landet, från punk A till punkt B, hela tiden hemåt. Det här blir ju nästan ännu bättre!

Så nu har jag suttit på morgonen och surfat runt på cykelsidor för att hitta en lämplig väg, den finns på jogg.se och jag tror jag döpte den till nått som typ "stan-hem".  I stora drag så går turen såhär: Start längs kungsholms strand, förbi St:Eriksbron, över Ekelundsbron, längs Karlbergs strand (här följer jag Sverigeleden hela vägen), Huvudsta Allé, Huvudsta, Solna Centrum- här lämnar jag Sverigeleden och springer mot Råstasjön, vet inte riktigt hur- sen ska jag över Enköpingsvägen och så är jag i princip inne på Järvafältet, som jag håller mig på tills jag är hemma. 25,5 km enl. den rutt jag drog upp men då har jag ju bara dragit raka sträck här och där så jag räknar med ca 30km.. Kan hända att jag startar i Karlberg också, då blir det lite kortare. Undrar om jag borde fixa en karta innan jag drar iväg... 

Just nu är det växlande molnighet, 13 grader och helt vindstilla. Perfekt.

Det här ska bli skitkul!  

Rubriken har inget med prioriteringar att göra, har man bara sig själv och sina nöjen att ta hand om så räcker tiden till det mesta =)

Nej, det var bara så att jag hade tänkt att skriva lite om kvällen träningspass (10 x 400 m med klubben), men insåg att det inte var så mkt att orda om. Benen var varken tunga eller lätta, inga exceptionella tider men heller inte dåliga, inga intryck värda att sätta på pränt... kul att flera verkar ha hittat formen såhär inför Gbg, försökte ta rygg på Anders H men gav upp efter 5e intervallen.. Ett bra pass helt enkelt!

Nog om det, middagen efter var nästan snäppet bättre än träningen. Mor och far kom förbi innan  efter träningen, dom är på väg ner till Äldste bror och barnbarnet. Vi gick till Sylvia där några vänner satt och beställde mat. Jag ska inte bli långordig om detta heller, vill bara säga:

God mat, en god öl, i goda vänners lag, en varm vårkväll, efter träningen...

Svårslaget.

Det går så himla bra med golfandet nu! Äntligen har jag börjat få till svingen- det säjer bara swish! sen ett underbart "klock" och så flyger bollen iväg i en vid båge och lander ungefär där jag tänkt mig. Har vart ute ett par rundor nu i det fina vårvädret, och jag förstår verkligen att folk blir bitna av den här sporten.. tänkte att jag skulle kontakta någon klubb i närheten nu för att ta Grönt kort, borde inte vara några problem att klara kursen nu.

...och tungan har aldrig varit svartare.

Tyvärr. jag har över huvud taget inte spelat något mer. Så fort någon nämner golf krymper rummet kring mig, luften känns tunnare att andas, kläderna klibbar mot kroppen och det svartnar för ögonen...

Me nu har vi bestämt att vi ska åka iväg till golfbanan på torsdag och träna slå igen. Sa inte SMHI att det skulle komma regn i slutet av veckan?

Jag tänkte nästan skriva att jag körde 6 intervaller istället för de planerade 7 för att jag hade bråttom hem, min löparvän och massagekund Tomas skulle komma kl 20. Men vad vore vitsen med att ljuga i min egna blogg? Nejdå, jag hade lätt hunnit den 7e intervallen också. Men jag orkade inte. Det var en underbar kväll, och jag njöt av solen, kvällen, vinden, musiken i lurarna.. en underbar känsla att ensam kliva ut på löparbanan och värma inför ett par tusingar...MEN.... det var tungt. Från första till sista steg var det tungt, mjölksyran låg där precis under gränsen och varnade. Antar att glykogendepåerna var rätt fattiga efter två uttömmande millopp så nära inpå varandra.. så då den sjätte intervallen var avklarad så valde jag helt enkelt att avsluta, och jag tror nästan det var klokt. En sjunde hade bara slitit på mig, jag tappade ett par sekunder redan på den sjätte. Så jag var ändå rätt nöjd med mig själv när jag trampade hemåt för att ta emot Tomas, som jag för övrigt vill passa på att tacka för en trevlig kväll! (räknar med att du hittat hit =)

Tiderna från dagens pass blev: 4 [30, 26, 28, 27, 25, 30]

I morgon- löpvila och buggfest natten lång!

haha, jag är i en uppåtgående kurva i min träning, både i motivation och prestation! milen på 44.57 på rätt platt bana i lördags, 46.41 på mkt kuperad bana igår. Idag blir det 1000-meters intervaller efter frissan (dags att bli lite blondare- ytterligare ett steg mot ursprungsfärgen. Synd bara att man alltid ska iväg på träning efter att man vairt där, man får aldrig njuta av att vara sådär frisörs-snygg i håret..). Jag tänkte köra 7 stycken strax under 4.30-tempo ungefär med 1 min vila mellan varje.

Gbg närmar sig med stormsteg! Var inne och kollade min startplats, såg att jag nu var framflyttad till startrled 1b! Det känns skitkul, nu är det bara att lubba på så jag känner att jag förtjänat den platsen också...

Dags att stoppa i sig lite smörgås så jag orkar prestera på intervallerna ikväll.

Två bilder från helgens VIK-lopp

Löparfenomen finns det gott om, och jag tänkte skriva om det kanske vanligast av dem alla. Det blev så uppenbart idag, vi stod samlade ett rätt stort gäng från klubben inför starten på KM 10000m terräng. Som vanlig förhör man sig om varandras form, med frågor som "-vad gör du för tid idag då tror du". Och så, innan jag ens hinner reagera hoppar de stora slemmiga grodorna ur munnen på mig som vanligt: "jag får se vad det blir, jag har ju vart lite förkyld så jag har inte kunnat träna så bra". Alltid, alltid ska man skylla på nått! Man hör kommentarerna lite här och där- har man inte varit sjuk så har man bergis någon annan åkomma, någon liten skada, eller bara haft mycket att göra så man inte hunnit träna ordentligt. NÅGON lite ursäkt för att inte prestera bra, utifall att man skulle klappa igenom och inte matcha förväntningarna. Och lik förbannat gör man bra tider på de här loppen, där adrenalinet står ett par nivåer högre än under den vanliga träningsrundan.

Härmed ger jag ett säsongslöfte inför kommande tävlingar: Jag ska aldrig mer kläcka ur mig någon bitter kommetar i syfte att sänka förväntningarna på min tid! Spelar ingen roll om så legat med kräksjuka hela natten, står jag på startlinjen och är redo att köra så kan jag lika gärna svälja grodorna för lite mer positiva kommentarer.  Folk bryr sig ändå inte så himla mycket, de flesta är alldeles för upptagna med att fundera och analysera över sina egna tider....

Japp, idag har jag orienterat! Fick följa med en av mina F&S-kompisar på korporientering =) För er som inte vet är jag alltså uppväxt med denna fantastiska motionsform, där men får uppleva delar av naturen som man annars aldrig kommer till. Nu är det tyvärr så att jag slutade redan ca 12 år gammal, och vid denna ringa ålder är det knappt att man börjat leta sig utanför stigarna för att finna kontrollerna. I mitt huvud har jag  dock sedan den tiden TROTT att jag vart duktig på att orientera, för som 12-åring var jag nämligen rätt duktig. Men jag förstod får något år sedan på min första korporientering att jag var inte riktigt så grym som jag trott... helt plötsligt låg ju kontrollerna mitt ute i skogen! Vis av detta tidigare försök valde jag idag en betydligt enklare bana, och trots en viss osäkerhet tog jag mig galant runt hela banan =) (iof utan startkort, det ramlade ur plastfickan någonstans mellan 2:a och 3:e kontrollen =/. Men det är ju roligt alltså! Själva springningen kommer som omväxling lite i andra hand, man är så upptagen med att hitta rätt så man tänker inte på att man springer.

Lite bortskämd märker jag att man blivit av de fina banorna på springtävlingar genom åren, fick i det närmaste en chock när jag skulle över den första åkern och upptäckte att den var dränkt i vatten! Min första tanke var "Hur sjutton kan de dra banan här, det går ju inte att springa över vattnet!". Sen kom jag på att det var orientering och inte en löptävling, skämdes lite och plaskade vidare genom vattnet...