Jaha. Då var det avklarat. Missade uppsatt mål med 25 minuter.. Besvikelse? Missnöje? Frustration? Nej för fasen, glädjen över att ändå passera mållinjen och äntligen få sluta springa kommer att sitta i minst en vecka till ;-) 

Kan ha vart det jobbigaste jag gjort under mina 24 år på jorden. Sammanfattning:

Starten- som vanligt ska jag klanta till mig bland startgrupperna, precis efter startskottet men innan startlinjen passerats fick jag för mig att skorna satt för löst, så jag började knyta om dem och när den lilla proceduren var avklarad så hade jag halkat bak en startgrupp...

km 1-3 - Till följd av proceduren ovan blev det ännu trängre än vanligt i starten, och de första 3 km gick åt för att undvika att trampa på någon och att själv bli trampad på.

km 4-10 - Underbara kilometrar längs strandgatan, gamla stan, söder mälarstrand. Det gick enkelt och jag njöt.

km 11-22 - Tungt. Benen blev tyngre och tyngre. Oroväckande tidigt i loppet. Magen bråkade, den gjorde ont och ville inte lämna mig i fred. Slutade dricka sportdrycken, avstod de annars så efterlängtade bananerna, höll mig blott till vatten...

km 23- började fundera över hur sjutton jag skulle ta mig i mål överhuvudtaget?

km 24 - En Baja-Maja underlättade min resa mot målet, tyvärr ej mer än tillfälligt.

km 25-30 - Fanns det möjlighet att fuska? Ta en genväg, en taxi, vad som helst.. 

(km 27 - baja-maja...) 

km 30 - OK, nedräkningen börjar...

km 31-35 - Tänk inte, känn inte, sätt bara ena foten framför den andra. Gärna med något som liknar ett frånskjut emellan. Det är jävligt simpelt,alla över typ 2 år klarar det.

(km 35 - baja maja) 

km 36-41 - Någonstans insåg jag att jag trots allt skulle klara det. Blotta tanken på stadion bar mig framåt. Jag springer, alltså lever jag...

km 41 - tro det eller ej, men det blev en baja-maja här också!

km 41- mål - Obeskrivlig känsla. Trots ett för länge sedan uppgivet mål hade jag ändå vunnit över min stackars sargade kropp. Jag tog mig över mållinjen med 5 minuter tillgodo mot förra årets tid och tillika mitt gamla personliga rekord. Och jag hade sprungit alla 42 kilometrar.  

Resten av kvällen är inte mycket att orda om, hann umgås lite med vänner innan jag somnade och så var den dagen slut!

Nöjd och glad med nya mål i sikte =)

 

Tilda

4 juni 2008 00:00

Fasen vad bra gjort Honda! Respekt! Och jag skrattar som vanligt när jag läser dina härliga inlägg. Så ärligt och levande beskrivet... Baja-Majorna... :D:D:D De är en löpares bästa vän under en Mara antar jag...tillsammans med bananerna, vattnet och sportdrycken. Hur smakade förresten ölen efter målgången? ;) Ses snart hoppas jag! Ser fram emot semestern med dig och Jens. Ska bli kul att lira lite golf!!! Kram på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kände för lite förnyelse, så välkomna till till min nya blogg!...

Förutom det rent konkreta med dalande form och förlorade träningspass så finns det ytterliggare en baksida med att gå runt och vara skadad en längre tid. Man tappar en del av sin identitet, det där "löpar-jaget". När kollegorna i fikarummet pratar om...

Har precis packat ryggsäcken, i morgon bär det av på Sörmlandsleden igen =) Förhoppningsvis mer löpning än förra gången. Startar i Östertälje, 12km till Brotorp, ytterliggare 7 till Lida och sen vidare mot Paradiset. Övernattning i vindskydd innan ja...

Det finns fördelar med att vara skadad. Man har mer tid att göra sånt man annars prioriterar bort, hinner också träna sånt man annars försakar. Man får längta efter att springa.... Och man får tid att känna efter.   Fast den här skadeperioden har ja...

Sprang i morse. Lite vilse dessutom så det blev nästan en timme. Hade inte direkt ont medan jag sprang, men mer ont efter... nu har jag en röd snygg elastisk tejpremsa som allierade elastotejpare menar ska kunna hjälpa. Jag är skeptisk. ...