Jaha, nu kom snön till stan. Jag som i min Vasaloppsångest haft den stående ursäkten till ev. nederlag att skylla allt på snöbristen. ”Det är ju så dåliga vintrar här nere, tacka vet jag Ljustorp, oj oj oj vad myyyycket skidor jag skulle träna om jag bodde där!” Så när jag ger upp efter halva loppet skulle jag förbanna klimatet och allt söder om Hudiksvall.

Och så kommer snön!  Åh, varför anmälde jag mig över huvudtaget? Suck, jag vill ju bara springa, springa springa. Inte hålla på med en massa utrustning, vallor, trasiga pjäxor, dåliga skidspår, bakhalka och sånt...

Ok, jag gillar att åka skidor, missförstå mig inte. Jag gillar att åka skidor när solen skiner, det är -3 grader, spåren är perfekta, pjäxorna framställda och skidorna färdigvallade. Gärna över fjället på väg mot en våffelstuga, inget snöre som spärrar min väg om jag inte passerar vissa punkter på utsatt tid, och, framförallt, inte 9 jäkla mil!