Så kunde jag inte låta bli ändå... efter att länge läst om alla bloggar, efter att jag låtit uttala saker som "äh alla skaffar blogg, det är inget för mig..vem som helst kan ju läsa vad jag skriver, det kan aldrig vara bra..etc etc"

Jag vill bara säga: Välkommen till min alldeles egna lilla blogg! Här kommer jag framförallt skriva om min väg till maraton 2008, men även om annat smått och gott som förgyller (och förpestar?) min vardag. Varför vill jag göra det? En piska och morot i träningen, ett sätt för min kära familj som bor väldigt långt bort att se vad jag pysslar med, tidsfördriv... jag får helt enkelt se vad detta skrivande ger mig.

Låt bloggen börja

 

Mamma

15 november 2007 13:44

Jätte kul med din blogg. Det är roligt att läsa vad du gör på dagarna. Vilka fina bilder du har satt upp på väggarna i din lägehet.
Många kramar,
mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kände för lite förnyelse, så välkomna till till min nya blogg!...

Förutom det rent konkreta med dalande form och förlorade träningspass så finns det ytterliggare en baksida med att gå runt och vara skadad en längre tid. Man tappar en del av sin identitet, det där "löpar-jaget". När kollegorna i fikarummet pratar om...

Har precis packat ryggsäcken, i morgon bär det av på Sörmlandsleden igen =) Förhoppningsvis mer löpning än förra gången. Startar i Östertälje, 12km till Brotorp, ytterliggare 7 till Lida och sen vidare mot Paradiset. Övernattning i vindskydd innan ja...

Det finns fördelar med att vara skadad. Man har mer tid att göra sånt man annars prioriterar bort, hinner också träna sånt man annars försakar. Man får längta efter att springa.... Och man får tid att känna efter.   Fast den här skadeperioden har ja...

Sprang i morse. Lite vilse dessutom så det blev nästan en timme. Hade inte direkt ont medan jag sprang, men mer ont efter... nu har jag en röd snygg elastisk tejpremsa som allierade elastotejpare menar ska kunna hjälpa. Jag är skeptisk. ...