En intressant sak med löpning är att det kan kännas så olika från gång till gång. Vissa dagar är benen lätta medan man andra dagar känner man sig mer som en elefant. Det händer ibland, särskilt när det är kallt, att jag liksom tappar känseln i benen. Idag var en sådan dag. Första två kilmetrarna kändes riktigt bra, kroppen var lätt och det var kul. Sen efter ett tag, tror det hör ihop med att rumpan och låren blir kalla, så förlorar jag på nått vis kontakten med benen. Jag ser på omgivningen att jag rör mig framåt, jag hör på andningen att jag flåsar rätt bra och jag ser neråt och konstaterar att jodå, jag springer. Men jag har ingen som helst känsla för om det går fort eller långsamt och försöker jag ändra farten händer just ingenting. 5-6 km i hade jag den här känslan, eller icke-känslan, tills jag glider ut på asfaltsvägen och lämnar skogen bakom mig. Testar en liten en fartökning. Och så plötsligt är de tillbaka igen, benen. Jag välkomnar dem genom att hålla uppe farten tills jag svänger in på gården nedanför kontoret. En titt på klockan, 59 minuter, och konstaterar att det var en väl utnyttjad friskvårdstimme.

Och nej, jag ångrar  mig inte.

 

Mamma

28 november 2007 22:00

Hej Maria!
Jag ser fram emot de stunder jag sätter mig framför datorn och får läsa din blogg. Jag får alltid lite dåligr samvete när jag ser hur du tränar, men samtidigt peppar det mig också. Har idag varit på ridningen och haft en trevlig lektion. Just nu snöar det här. Hoppas att det kommer mycket snö så att vi kan åka skoter till helgen, Håkan och några av barnen kommer ut på lördag. Vi syns snart.
Kram, mamma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kände för lite förnyelse, så välkomna till till min nya blogg!...

Förutom det rent konkreta med dalande form och förlorade träningspass så finns det ytterliggare en baksida med att gå runt och vara skadad en längre tid. Man tappar en del av sin identitet, det där "löpar-jaget". När kollegorna i fikarummet pratar om...

Har precis packat ryggsäcken, i morgon bär det av på Sörmlandsleden igen =) Förhoppningsvis mer löpning än förra gången. Startar i Östertälje, 12km till Brotorp, ytterliggare 7 till Lida och sen vidare mot Paradiset. Övernattning i vindskydd innan ja...

Det finns fördelar med att vara skadad. Man har mer tid att göra sånt man annars prioriterar bort, hinner också träna sånt man annars försakar. Man får längta efter att springa.... Och man får tid att känna efter.   Fast den här skadeperioden har ja...

Sprang i morse. Lite vilse dessutom så det blev nästan en timme. Hade inte direkt ont medan jag sprang, men mer ont efter... nu har jag en röd snygg elastisk tejpremsa som allierade elastotejpare menar ska kunna hjälpa. Jag är skeptisk. ...