Tung vecka, passar bra efter en veckas vila och förkylning. I måndags sa jag dock ifrån mig att leda friskis-gruppen, hade ju inte rört mig på en massa dagar och var osäker på om viruskusarna släppt greppet om min kropp. Istället bytte jag om direkt efter jobbet och började småjogga hemmåt i eftermiddagssolen. En tur förbi kronskogen blev ett varv på 2,5km-spåret, som ändrades till ett varv på 5km-spåret. Solen sken och slemhinnorna hade inga problem att hantera all kall luft som strömmade förbi. Fanns det några virus kvar tappade de garanterat greppet nu. Totalt blev det nog en 8 km.

Tisdag- mamma kom och hälsade på, vi körde en runda runt Djurgården (alltså E-tuna, inte sthlm) och sen ett pass på gymmet. Tot kanske inte mer än 3km men med högt tempo och styrka blev det ett bra pass ändå.

Onsdag- Bugg, askul! sen direkt till klubbträningen, 5 x 1000 m ute.. usch och fy, misstänkte att det skulle bli jobbigt och jobbigt blev det. Låg mellan 4.00 och 4.10, åt ena hållet var det lite uppför och motvind så då tickade sekundrarna iväg lite. Avslutade med att möta upp Martina vid vattenpalatset och simma några få längder innan vi hamnade i bubbelpolen.

Torsdag- drog direkt efter jobbet igen, den här gången med sörmlandsledens i Vilsta avslutande rundslinga som mål. Underbara 8km på liten skogsstig, återigen i kvällsol. Livet leker. Tot ca 11km som avslutades med ytterliggare ett styrkepass på gymmet med kollega från jobbet. 

Fredag- Vila

...och nu är det lördag. Sagt är att jag och kärestan ska ta ett varv på hans Fettorunda (13.8km, träningsrundan inför Lidingö..) innan innebandyn börjar. Sen fortsätter jag ca 5km så det blir ett bra långpass. Tanken är god men än ligger täcket på och då bandyn börjar om knappa 2h börjar jag tvivla på viljans kraft över trötthetens. 

Japp, då var man anmäld. Vasaloppet 2009, etapp 2 på min klassiker. Känns bra. Brorsan (den äldre) ringde från hästvagnen när han höll på att hämta mjölk hos bonden (Han lever i ett parallell universum, dom ligger en sådär 100 år efter oss) och berättade att han och en polare anmält sig redan! Jag frågade hur han skulle ta sig in i vårt universum lagom till loppet och han svarade att det är nog inga problem, att frågan är snarare hur jag skulle lyckas få ihop några mil på skidor innan loppet då det i vår tidsrymd inte längre finns någon snö vintertid. Jag konstaterade att han hade rätt och frågade om jag inte kunde åka och bo hos honom några månader innan men han svarade att det krävs lite mer än så för att byta universum, man måste bla ha en häst, en vagn och en bonde att hämta mjölk hos. och såklart en mjölkkanna. Jag uppfyller inte något av detta, så har något ett par rullskidor att låna ut så är jag tacksam.

Ligger i efterdyningar av förkylningen i ser på Vasaloppet. Det ser härligt ut.

5 dagars vila nu, kan bli 6 beroende på hur hälsan är framåt kvällen. Tidigare i morse satt jag och knappade in tider och sträckor i min träningsdagbok, ser att det inte borde vara ngn större fara med formen trots denna oönskade långvila... Har tränat rätt hyfsat under hösten och vintern. Så jag ligger rätt skönt under täcket och hejar på John och Fobba och Sofie och Niklas och de andra, samtidigt som jag toppfyller skallen med motivation och träningssug. Blir jag bara frisk nu så blir det en shape up av träningen! Kommer lägga till ett nyckelpass i veckan så förutom långpasset och intervallpasset kommer det även att ingå ett snabbdistanspass på runt 7-8km... 

Igår köpte jag nya skor. Igen. Men det var dags, mina gamla Saucony trotjänare har verkligen gjort sitt. Så för att bibehålla min optimala skouppsättning bestående av två par stabila träningsskor (ett par i E-tuna och ett i Kallhäll), ett par lättare "tävlingsskor" och ett pr terrängskor, gjorde jag och Jens igår ett besök på löplabbet kungsgatan. Jag var rätt inne på att köpa Asics Gel 1130, men så plockade han fram två andra alternativ. Valet föll tillslut på ett par New Balance-dojor (se bilden), vilket känns lite chansartat då mina erfarenheter från märket är 0,0..

Får se om jag testar dem idag, mina planer på att vara frisk har inte riktigt hållits, fortfarande rinner alltför mkt snor från näsan. Men kanske det blir bara en liten sväng för att känna på dojorna under förmiddagen!

För er som gillar Matt Damon och Ben Afflek kommer här två riktigt sköna videor ;-) Det är alltså två TV-profiler som har varsin show och som dessutom är ett par som har satt ihop det här.

Börja med denna:

http://www.dailymotion.com/video/x48f4k_ifmd_people

Och kolla på svaret här:

http://www.youtube.com/watch?v=j_pFTAY7MF8

Se och njut!

Hur kan man låta bli att älska denna pojke? Många säger att de ser på melodifestivalen för att se på Björn, men för er som inte pallar det där andra tjafset mellan hans framträdanden ger jag er detta!

Jag är förkyld, halsont snorig och hemma från jobbet. Väntade på att Jens skulle komma hem så vi kunde laga middag och äta, började bli riktigt hungrig efter några dagars dålig aptit pga förkylningen.

Men nu sitter jag här, nästan en timme efter att han kom hem och inte är det någon mat på G. För Jens är ute och springer. Han tränar för Lidingöloppet. Och här sitter jag, framför datorn. Haha. så konstigt det blir ibland.  

När man springer några av de större loppen, som Marathon eller Lidingöloppet, brukar jag framåt banans sista sträckning snegla på de stackars människor som ligger och frossar under filter i sjukvårdarnas tält. Jag undrar hur det känns att anstränga kroppen till den grad att man nätt och jämnt behåller medvetandet. Under sista kilometern i sthlm marathon bevittnade jag hur personalen med milt våld fick hålla fast en yrande, sluddrande finne på en kärra och dra honom in under målsnöret. Han vägrade helt enkelt kliva av banan.

Nåväl. Lördag, målgång efter Kiel Halvmarathon. Sjukt nöjd med loppet, slog pers med 6 minuter och tog mig under den härliga 1,40-gränsen med mina 1,39,15! Slukade det som erbjöds efter målgång(denna gång bananer, vatten och öl) medan jag väntade på Kerstin för gemensam promenad till duschen på båten. Strax efteråt, då jag ska bestiga en trottoarkant drar mina utpumpade vader ihop sig till två tennisbollar strax under knävecket. Jag antar att jag utför någon lustig krampaktig dans för strax kommer en man och försöker på tyska få mig bort till massage-området där pigga studenter står redo vid sina britsar. Egentligen är jag aldrig speciellt sugen på de där gratis-massagerna efter målgång, tycker det är mkt skönare att gå direkt till duschen, öppna ölen som normalt väntar på mig och snacka runt med andra löpare.

Men tysken ger sig inte så jag traskar snällt bort till två unga, rätt snygga grabbar och drar av mig tightsen (vilket i sig är en jävligt annorlunda handling om det inte vore för att hela salen kryllar av vita svettiga rumpor iklädda ännu svettigare very unfashion underkläder). Så långt allt väl, men då jag på ett någorlunda diskret sätt försöker ta mig upp på britsen drar vaderna ihop sig igen, jag som aldrig brukar få kramp kastar mig ner på golvet i ett desperat försök att lugna ner mina stackars vader. Sen drar cirkusen igång, Big Boss Massör storlek XL klampar fram och praktiskt taget lyfter upp mig på britsen varpå de två snygga killarna tar varsin svettig fot och startar någon anti-kramp serie med omväxlande fotsträckning och fotböjning. Big Boss Massör frågar om jag fryser, och med tanke på att temperaturen ligger på runt 5 ° och det blåser rätt friskt på min genomsvettiga kropp i mina genomsvettiga kläder så börjar jag känna mig rätt frusen. Men Big Boss tolkar mitt tveksamma "yes, little" som tecken på uttorkning och vips bäddas jag ner i filtar och värmekuddar samtidigt som jag blir ihälld två stora glas med någon vidrig saltblandning.

Strax fylls rummet med nya offer och mina två snygga killar lämnar mig åt mitt öde under filtar och värmekuddar. Jag ligger och tittar upp i taket, längtar efter den där duschen och mina klubbkamrater, och plötsligt förstår jag filtpacketerade löparna i sjukvårdarnas tält känner sig.

Nåväl, det var inget fel på mig, jag mådde toppen och snart kom Kerstin och räddade mig genom att tala om att jag vunnit min klass och att prisutdelningen börjat. Jag fick lova Bigg Boss att komma tillbaka efteråt men han såg aldrig att jag höll fingrarna i kors...