Så har man avverkat en dag på nya jobbet. Väldigt lugnt och trevligt har det vart, inga patienter utan bara att lära sig nya journalsystemet, tidbokning, schema etc. Känns kul, mkt trevligt folk är det. (Fast vem är inte trevlig första gången man träffar dem? )

Nu ska jag snart gå hem och byta om innan årets första Friskis & Svettis jogg! Det passar bra, ska stanna en stund efteråt och köra lite gym också.

Laddade USB-minnet med lite gamla bilder när jag var hem i julas. Tänkte visa några av dem..

Det är några bilder från när vi var på Nordirland och hälsade på Danne våren -06, en bild från examensfesten sommaren -06 där Fobba, en god vän "kör moppe",   också en gammal bild på mig från Rockfesten min morbror hade för något år sedan.

Håll tillgodo!

Långpasset avklarat, rätt behagligt trots snålblåst och trötta ben. 18,4 km blev det och 1h 45 min tog det, alltså 5min 45 sek/km. Det är jag nöjd med för benen var riktigt tunga bitvis. Börjar känna lite press på träningen inför Kiel.. inte så långt kvar och en halvmara på runt 1,40-1,45 känns som ett rätt högt satt mål just nu.

Nu har den där underbara efterträningsharmonin spridit sig i kroppen, kaffet är klart och om 20 min går starten på damernas skidetapp. I eftermiddag ska jag följa med Mia och Joanna och kolla på deras nya ponny, sen blir det middag i Kungsängen.

Ha en skön lördag!

Så har man plankat på gymmet också. Trodde det ingick i badavgiften men såg på utvägen att man fick punga ut med 30kr mer om man ville lyfta skrot också. Nåja, skönt var det iaf, det kändes att det var ett tag sedan..

Sen tänkte jag njuta av 1000m i bassängen men det var svårare. Vad är det med människor när de simmar? Är de korkade, ej läskunniga eller rent av elaka? Varför inte bara följa skyltarna på var kortsida som tydligt visar simriktningen med stora, röda pilar? Nej då, vi har ett par stycken som tycker det är en bra idé med en egen bana att simma fram och tillbaka på, och visst, om det vore så att antalet banor motsvarar antalet simmare. Så är sällan fallet. Så har vi två unga grabbar som vill träna fjärilssim a´la magplaskande tvärs över bassängen. Den äldre mannen som simmar kors och tvärs till synes helt utan struktur och ger mig ett stort, glatt leende var gång vi möts. Den stolta mamman som tycker det är jättekul att 7-åriga dottern vill simma på motionssimmet med 15-års åldersgräns, och som inte bekymmrar sig över att de stoppar upp hela rulliansen då flickan behöver stanna och vila var tionde meter. De två vännerna som använder bassängen som skvallerträsk och som långsamt simmandes sida vid sida delar med sig av deras erfarenheter från dejtingvärlden till alla samlade.

25 min och x antal kallsupar orsakade av fjärilssimmarna senare ger jag upp och går och sätter mig i bastun. Den är tom och jag njuter av tystnaden. Längtar då till morgondagen. Då får jag springa. I skogen. Ensam. Länge.

/en bitter jäkla enstöring

Helt jävla sjukt! Charlotte Kalla, vilken brud! Respekt

Fick alltså ledigt från jobbet idag, dels hade jag en del + på flexen och så fanns det helt enkelt inte mer att göra. Så vad gör jag då? Jo, det jag gör varje gång jag ensam hemma på dagtid (- att springa): Kliver upp, slår på datorn, slår på nyhetsmorgon, sätter mig vid datorn och kollar mail, nyheter, träningsforum, bloggar, läser andras bloggar, kollar ams (av gammal vana..) äter frukost vid datorn, kollar på nyhetsmorgon emmellanåt, plockar i lägenheten.. tidig förmiddag är bästa tiden på dagen. Fast nu börjar jag bli förvirrad, för det är ungefär vid den här tiden som jag börjar förbereda mig på en springtur men idag är det vila som gäller.. går ev. till simhallen efter skidorna på tv.

Tror jag ska ägna lite tid åt att föra över träningsdagböckerna i datorn, håller på att stoppa in alla gammla pass i en excel-fil för att lättare kunna jämföra träningen över åren..

8X600m. Jag var helt slut efter 6 stycken, 7e gick långsamt, men så fick jag draghjälp på sista som blev den näst snabbaste.. skam den som ger sig. Det är för övrigt ett mycket bra uttryck som används med alldeles för liten eftertanke. Jag menar det verkligen. Skam den som ger sig.

Följande tider stannade klockan på: 2.16, 2.18, 2.19, 2.18, 2.21, 2.23, 2.25, 2.17

Eftersom jag är så otroligt effektiv ;-) så har jag jobbat in morgondagen vilket innebär jag har helg nu! Så idag släpade jag hem de sista pärmarna från kontoret, drog på mig springkläder, packade löparryggan och...satte mig på tåget. För att 1,5h senare kliva av i Barkarby och jogga de sista 8 km hem till Kallhäll. Kom snart på att jag missat en liten detalj när jag tog den lilla ryggan, nämligen min stora, gröna vinterjacka. Insåg att det skulle krävas mer kraft än jag kunde uppbåda för att få ner den. Men skam den som ger sig, efter lite knytande och pysslande satt jackan fast utanpå ryggan istället som en slags mantel. Så började jag jogga. Är man inte van att springa med väska är det rätt obehagligt, man tycker den guppar runt och stör alldeles för mycket och försöker kompensera genom att springa så "mjukt" som möjligt. Men så snart man ger upp detta och återgår till den vanliga lunken märker man att väskans guppande ändå har en slags takt som inte stör den naturliga springrytmen, och då blir det istället ganska behagligt att ha den på. Kroppen får jobba på ett lite annat sätt, man får slita på lite nya muskelfästen istället för på de gamla utnötta..

Lagom vid Komethallen har jag sjunkit in i dagdrömmarnas värld, en syssla som jag gärna ägnar mig åt under de lugnare passen. Passerar Jakobsbergs station, sneglar på klockan och ser att det här blir ett alldeles lagom pass efter gårdagens ganska hårda intervaller. Så kommer jag till de sista två km som löper genom skogen, och det är helt undebart. Inte en människa, mörk skog på bägge sidor om stigen som lyses upp av nyfallen snö. Underlaget är pefekt och benen känns starka. Jag trycker på lite extra och allting liksom..stämmer.